Nästan hela konserten inspelad med två digitalkameror och en mobil p.g.a. tekniska problem. Filmar med kameran hängandes runt halsen så filmar inte genom kameran. Kameran får leva sitt eget liv och zoomar t.ex. in under Vår sista dans.

 

Första och andra delen är inspelad med samma kamera. Av någon anledning bröts inspelningen men som tur upptäckte jag det rätt fort. Jag kollade hela tiden att kameran spelade in för det vore så jävligt  att upptäcka att hela konserten inte spelats in i efterhand. Del 3 är panikinspelad med min mobil för minneskortet till kameran tog slut (note to self: skaffa större minneskort). Fjärde delen är inspelad med en extra digitalkamera som användes för fotografering.

 

Spellistan

 

Del 1

 

Everybody Hurts

Café de Flore

Hela Livet var ett disco

Hollywood Hills

Prinsessan av peking

Lika barn leka bra

Vår sista dans

 

Del 2

 

Askan är den bästa jorden

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

A new England song (Billy Bragg Cover)

 

Del 3

 

Jag är en vampyr

 

Del 4

 

Stjärnfallet

 

Vi har en Facebook-sida nu också som är under uppbyggnad. Vet inte riktigt vad vi ska ha den till men kanske blir den användbar i framtiden. Nu är det mest en kul grej. In och gilla Markusevangeliet!

Hej!


Kändes som dags för en liten update. Tyvärr händer det ju inte så mycket nytt på Krunegård-fronten så vi planerar att blicka (neråt) bakåt på bloggen i väntan på Krunegårds återkomst.

Först ut är Mattias inspelning av nästan hela konserten på Hotell Hulingen. Mattias kommer ägna så mycket tid han kan idag åt att ladda upp konserten. Filerna blev stora och tar tid att ladda upp och han blir förhoppningsvis klar nån gång i eftermiddag.


På onsdag nästa vecka kommer Mattias åka till Stockholm för att hänga med Dagenskrune-Jens. Det blir Krune-awesome!

Ja, var ska man börja? Måste samla tankarna. Vad var det egentligen som hände i lördags? "Jag tror det knappt själv med, men sen I lördags, vet jag nåt som jag alltid velat veta"

 

 

Vi möttes upp halv 10 på Uppsala Central för att ta bussen till Linköping. Det kändes galet att vi skulle åka hela vägen till Hultsfred, men ändå helt rätt. Mattias hade med sig Long Beach EP och Aussie Girl EP och Annie hade med sig ett osignerade häfte till Mänsklig Värme, i hopp om att få dem signerade.

 

 

Till resans första stopp, i Linköping, tog det fyra timmar och på vägen dit passerade vi Peking. Mattias satt precis och lyssnade på Everybody Hurts när han kollade ut genom fönstret och upptäckte till sin glädje det roliga sammanträffandet. Annie skymtade en skylt med Södra Promenaden-skylten från bussen och påpekade att Norrköping gör sig bättre i backspegeln.

 

 

Väl framme i Linköping bytte vi till tåg och klockan 4  hoppade vi äntligen av på Hultsfred Station. "Det stormar i Sverige, orkaner i skåne" har man ju fått höra men just den dagen var alldeles stillsam, själlös och folktom. Bredvid dörren till Hotell Hulingen hängde en Mänsklig Värme-affisch som såg välkomnande på oss. Vi checkade in på hotellet, gick upp till våra rum och samlade oss inför kvällen. I receptionen hade de berättat att Markus skulle börja spela vid 11, så vi hade ingen brådska, utan tog det lugnt och lyssnade på Mänsklig värme.

 

 

 

Klockan 7 gick vi ner till hotellrestaurangen, där Markus skulle spela 4 timmar senare, för att avnjuta hotellets amerikanska buffé. Precis när vi kommer in råkar vi hastigt i ungefär en sekund se Mona Sahlin och vi undrar förbryllat om det verkligen var henne vi såg. Det visade sig att så var fallet. I efterhand har vi förstått att hennes dotter är en av de nya ägarna till hotellet, så det var därför hon var där. Efter att vi fått våra stämplar vänder sig Annie om och ser Markus sitta i restaurangen med sin roadie och kompis Joel. Vi vill inte störa dem, utan sätter oss vid vårt bord. Ser att Markus kollar åt vårat håll (förmodligen eftersom han var förvånad över att vi faktiskt var där). Det var också 30 frisörer som var på hotellet och hade firmafest. De var högljudast och fullast i hela restaurangen och lyfte den tidigare mysiga restaurangstämningen till högre höjder.

 

 

Klockan 9 stängde restaurangen, klubben öppnande och konsertbesökarna började strömma in. Vi satt vid ett bord närmast scenen men bestämde oss för att passa på att gå fram till scenen för att testa kameran, eftersom att vi skulle filma och ville att det skulle bli bra. När vi var klara med det hade vårt bord tyvärr blivit upptaget, så vi bestämde oss för att sätta oss på den enda lediga sittplatsen - scenkanten. Ganska snart kom det en tjej och satte sig bredvid oss. Hon hette Johanna och hade kommit från Stockholm. Hon berättade att hon hade börjat lyssna på Markus i år och åkt runt på flera konserter under sommaren och bl.a. såg Markus på Slussens Pensionat på Orust och Allsång på Skansen. Lite senare kom Mimmi och Ivan, två syskon som hade kommit från Stockholm respektive Lund. Konserten med Markus i Hultsfred var en present från Mimmi till Ivan. Med alla dessa trevliga Krunisar gick tiden väldigt fort och plötsligt blev klockan 11. Vi skymtade Markus med Joel längst bak vid ingången. Han hade på sig sin vinröda kavaj, troligtvis samma som från Elle-galan dagen innan. Dock såg det ut som att han glömt något, och när han kom tillbaka igen hade han bytt kläder. Ungefär kvart över 11 steg han upp på scenen och blev högtidligt mottagen av 350 besökare på slutsålda Hotell Huligen i Hultsfred.

 

 

Utomhus träffade vi Mimmi och Ivan igen. Mimmi tyckte att vi måste få våra skivor signerade och hon sa att hon kände någon som jobbade hotellet och att hon skulle kolla om de visste ifall han skulle stanna eller inte. Hon och Ivan gick in i hotellet igen och efter en stund kom de utspringande och sa att vi skulle följa med dem och vi sprang upp med dem till festvånigen. De tog med oss bakom scenen (vi hade ingen aning om vart vi var påväg) och där satt Markus och Joel. Mimmi och Ivan hade visst bara gått in bakom scenen och funnit Markus där. Mimmi hade berättat att vi var där och frågade om hon fick hämta oss. Markus svarade att javisst, självklart gick det bra om det bara var vi. Vi kom in och Mattias glasögon hade immat igen och han försökte uppgivet se Markus i mörkret. Markus tyckte det var roligt att vi hade hittat till Hultsfred och signerade våra popreliker. Mattias frågade Markus, på begäran av Alina (Rysslands största Krunis), om Markus kommer göra fler konserter i år och fick svaret "Way Out West eventuellt." Efter lite snack om intervjun och annat samt fotograferande sa vi hejdå och tackade för allt.

 

 

Bakom oss var några andra fans, osäkert hur många, som också hade kommit in bakom scenen. Troligtvis hade de sett oss när vi följde med Mimmi över scenen och kommit efter. Vi tänkte inte på det så mycket då, trodde att det kanske var meningen att alla skulle gå dit. När Mimmi sedan berättade hur det var så fick vi dåligt samvete, men vi hade ju ingen aning om vart vi var påväg eller varför så vi hade inte kunnat göra så mycket åt saken heller. Vi menade ju absolut inte att störa honom, vi ville bara få våra skivor signerade och hinna säga hejdå. Lite senare kom Markus faktiskt ut och hängde i festvåningen, men det flockades verkligen människor runt omkring honom (mestadels tjejer som tidigare hade stått och bedyrat sin kärlek framför scenen). Eftersom vi tycker att Markus behöver få lite eget space och inte vill tränga oss på honom hela tiden drog vi upp till Mimmis och Ivans rum, drack boxvin, lyssnade på Markus och pratade om kvällen och hans musik istället. Lite fuldans på dansgolvet hanns även med innan vi hamnade på en efterfest i hotellkorridoren.

 

Vi återvände till våra hotellrum för några timmars sömn 03:30 eftersom ingenting är vettigt då. Vi vaknade lagom till hotellfrukosten och satt där länge för att fördriva tid innan tåget gick. Markus sågs inte till, däremot kom Joel efter ett tag och åt frukost. Vi visste att Markus bodde på hotellet och ville säga hejdå till honom innan han åkte iväg. Men vi visste ju inte när det kunde vara, även om vi såg Joel lasta in saker i bilen när vi betalade i receptionen. Därför gick vi och promenerade runt Hultsfreds centrum. Det gick väldigt snabbt, det är ju ett minimalt samhälle. Mattias började dock frysa och ville hämta vantar, mössa och halsduk. Precis när Mattias gick upp på sitt rum för att hämta extra ytterkläder så kommer Markus och Joel gående nerför trappan till receptionen, där Annie sitter och väntar. Annie tittar förvånat upp och Joel säger hej, varpå Annie svarar "hej", samtidigt som hon försöker ringa Mattias. Sedan hoppar dom in i en vit KIA och åker iväg.

 

Vårt tåg avgick 12.04 men vi råkade tillsammans med Mimmi ta fel tåg och åkte därmed åt fel håll, mot Kalmar istället för Linköping. Vi hoppade av i Berga där vi fick vänta i en timme på nästa tåg. Väl framme i Linköping var det en timma kvar som vi dödade genom att äta på Järnvägscaféet. På bussen tillbaks till Uppsala och Stefansgatan var vi båda trötta men sorgfria.

 

 

 

 

 

 

För mer om konserten och bilder:

 

http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/51039/1/69

 

http://www.barometern.se/noje_o_kultur/krunegard-hade-garna-fatt-bli-annu-intimare%283603071%29.gm

(Mattias syns på sista bilden)

 

http://www.livenews.se/2013/01/krunegard-pa-hotell-hulingen/

(Finaste bilderna)

 

Vi har nyss kommit tillbaks efter en grym helg i Hultsfred! Den var fantastisk på alla sätt och vis och alla härliga krunisar på plats gjorde denna spelning till något alldeles särskilt. En uppdatering kommer imorgon eller på tisdag, så håll utkik då :)

Snälla. Kom på lördag, fina låt.

 

 

 

 

 

 

 

”Markus Krunegård tar med sig gitarren och sina hits och drar ut på en turné - helt ensam. Passa på att se en av landets skarpaste poppoeter i en intim och känslig inramning.”

 

Så beskriver arrangörerna Markus konsert och de sätter ribban högt!

 

Nu är det bara fyra dagar kvar tills vi åker till Hultsfred. Markus var där i somras och expressen följde honom ett dygn på Hultsfredfestivalen. Nu är han tillbaka igen men den här gången på Hotell Hulingen.

 

Mattias har hört Markus spela akustiskt en gång tidigare. Det var på Pet Sound Records på hans skivsignering och då spelade Askan är den bästa jorden, Everybody Hurts och Sthlm Skyline. Det var vackert och intimt. Men det här blir alltså första gången vi får höra en hel ”konsert” med Markus och vi är väldigt förväntansfull över vilka låtar han väljer att spela. Nu slipper han begränsas av vilka låtar han repat med sitt band och kommer kunna spela vad han så önskar. Och förhoppningsvis vad jag önskar.

 

Så vad kan vi förvänta oss? På Youtube finns det två klipp från när Markus (sist?) spelade akustiskt på Talvatisfestivalen i Jokkmokk 2010. Då spelade han bland annat en, än så länge, osläppt låt och Hasses brorsas låtsassyrras kompis fest. Vågar man hoppas på en favorit i repris?

 

Det finns också ett klipp från Pluras kök där Markus och Mauro Scocco spelar Hela livet var ett disco akustiskt som visar att låten fungerar utmärkt akustiskt också. Jag hittade ett klipp från en skivsignering också.

 

Jag är en vampyr gör sig jättebra akustiskt vilket han har visat i PSL och P3 Sommarsession 2010. Den obligatoriska låten på alla konserter förra året (förutom Obaren).

 

Sommaren kommer & man glömmer spelade han på Musikguiden Sommarsession i somras (tillsammans med en annan outgiven låt) och förhoppningsvis spelar han den nu också (och den outgivna). Pretty please. PSL har också två klipp med Markus från en förort i USA där han spelar På promenaden och Hemma börjar näsat dag akustiskt tillsammans med Lars Skoglund.

 

Hittade också ett klipp från när Markus var hemlig gäst på Klacksparken i Parken. Då spelade han endast med sin röda elgitarr och den enda låt som finns på Youtube är Idioter. Åh jag dör.

 

Vi ska försöka dokumentera denna historiska händelse (alla med Markus är ju det!). Vi vill helst filma hela konserten men det är ju inte så kul att stå och hålla i en filmkamera och bli alienerad. Men ni kan nog räkna med en taskig ljudinspelning i alla fall.

Som krunis blir man väldigt bortskämd med många spelningar och nya låtar, Markus har en hög produktionstakt som är utan dess like! Men för oss som lever för detta, som lyssnar under alla dygnets timmar så känns väntan på något nytt ändå ganska lång. Man vill ha mer av allt det fantastiska!

 

Jens skrev ju idag om sina favoritvideos med Markus och man kan ju inte läsa ett sådant inlägg utan att själv fastna på youtube, där timmar ägnas åt klipp med Markus. När youtube inte räcker till blir det google och PSL som får hjälpa och plötsligt har man ramlat över saker man önskar att man aldrig påmints om. Det gäller för de två klippen nedan.

 

 

 

 

 

Som de flesta nog vet så vann Markus Gaffa-priset som årets svenska soloartist. Alltid lika roligt när man ser att Markus har blivit nominerad till eller vunnit någon utmärkelse. Men nog är det lite klent i jämförelse med vad han förtjänar, för Mänsklig värme var trots allt perfektion från början till slut. Markus visar om och om igen vilket musikaliskt geni han är och precis som Svenska dagbladet skrev i samband med att Mänsklig värme släpptes;alla världens priser borde regna som spön över Markus Krunegård. Men nog är Gaffa-priset ändå speciellt, det är läsarna som utsett honom och inte någon förståsigpåare som tror sig veta bäst. På tisdag kommer det nya numret av tidningen ut och där ska intervjuer med ett "flertal" vinnare finnas. Vore en skräll utan dess like om Markus saknades där, så Gaffa blir den givna tisdagsläsningen.

 

En annan rolig sak att drömma sig bort till denna lördagseftermiddag är spelningen på Hotell Hulingen i Hultsfred, om prick en vecka. Vi har bokat biljetter och ska bo på hotellet, kommer med säkerhet att bli grymt! Det blir Markus ensam med sin gitarr och sådär vackert som bara han kan. Hoppas att det blir precis sådär intimt och magiskt som det låter och att vi får bjudas på något, gammalt eller nytt, som man inte väntat sig och som slår en med häpnad. Och det gäller verkligen att maxa detta totalt, för sedan vet man inte när man får chansen att se herr Krunegård igen. Det är väl också vad som gör honom så spännande, att han dyker upp lite varstans i olika sammanhang, utan att man väntat sig det. För det mesta brukar vi hinna hitta information om detta men något som vi så bittert missade var när han besökte Kör för alla i Uppsala och de hade allsång till Askan är den bästa jorden. När vi upptäckte det, några dagar efteråt, kändes det minst sagt uselt. Men fint att man kan ta del av det i efterhand, det är väldigt stämningsfullt tycker vi.

 

 

 Markus leder kören:

 

 

Kören sjunger,tyvärr utan Markus fina röst. Riktigt fint dock och en kort intervju med Markus på slutet.

 

 

Liksom alla andra hängivna krunisar satt vi bänkade framför teven kl 19.30 igår, för att återuppleva 11/11 och såklart se intervjun med Markus! Tyvärr så blev programmet ju flyttat till 23.30 istället så besvikelsen var rätt stor. Men det glömdes snabbt bort när klockan äntligen blev halv tolv och finaste Markus dök upp i rutan. Det var 30 minuter som man knappast kan återuppleva för många gånger, men samtidigt vore det en lögn att påstå att man inte hade hoppats på lite mer "nytt" material. På ett personligt plan hade vi hoppats på The death of us och Neråt Bakåt, men vi förstår naturligtvis att det är svårt att få med allt. Stjärnfallet på slutet hade också varit fint att ta med - för det kändes inte som att de hade lyckats få med den där oerhört vackra stämningen som spred sig i lokalen på slutet. Hur publiken fortsatte sjunga långt efter att Markus själv försvunnit och allt bara kändes..magiskt.

 

Bäst av allt är att klippet finns tillgängligt på SVT, och kan återupplevas om och om igen. För visst är det väl ändå något alldeles extra med att lyssna på Markus live Se konserten här!