Ja, var ska man börja? Måste samla tankarna. Vad var det egentligen som hände i lördags? "Jag tror det knappt själv med, men sen I lördags, vet jag nåt som jag alltid velat veta"

 

 

Vi möttes upp halv 10 på Uppsala Central för att ta bussen till Linköping. Det kändes galet att vi skulle åka hela vägen till Hultsfred, men ändå helt rätt. Mattias hade med sig Long Beach EP och Aussie Girl EP och Annie hade med sig ett osignerade häfte till Mänsklig Värme, i hopp om att få dem signerade.

 

 

Till resans första stopp, i Linköping, tog det fyra timmar och på vägen dit passerade vi Peking. Mattias satt precis och lyssnade på Everybody Hurts när han kollade ut genom fönstret och upptäckte till sin glädje det roliga sammanträffandet. Annie skymtade en skylt med Södra Promenaden-skylten från bussen och påpekade att Norrköping gör sig bättre i backspegeln.

 

 

Väl framme i Linköping bytte vi till tåg och klockan 4  hoppade vi äntligen av på Hultsfred Station. "Det stormar i Sverige, orkaner i skåne" har man ju fått höra men just den dagen var alldeles stillsam, själlös och folktom. Bredvid dörren till Hotell Hulingen hängde en Mänsklig Värme-affisch som såg välkomnande på oss. Vi checkade in på hotellet, gick upp till våra rum och samlade oss inför kvällen. I receptionen hade de berättat att Markus skulle börja spela vid 11, så vi hade ingen brådska, utan tog det lugnt och lyssnade på Mänsklig värme.

 

 

 

Klockan 7 gick vi ner till hotellrestaurangen, där Markus skulle spela 4 timmar senare, för att avnjuta hotellets amerikanska buffé. Precis när vi kommer in råkar vi hastigt i ungefär en sekund se Mona Sahlin och vi undrar förbryllat om det verkligen var henne vi såg. Det visade sig att så var fallet. I efterhand har vi förstått att hennes dotter är en av de nya ägarna till hotellet, så det var därför hon var där. Efter att vi fått våra stämplar vänder sig Annie om och ser Markus sitta i restaurangen med sin roadie och kompis Joel. Vi vill inte störa dem, utan sätter oss vid vårt bord. Ser att Markus kollar åt vårat håll (förmodligen eftersom han var förvånad över att vi faktiskt var där). Det var också 30 frisörer som var på hotellet och hade firmafest. De var högljudast och fullast i hela restaurangen och lyfte den tidigare mysiga restaurangstämningen till högre höjder.

 

 

Klockan 9 stängde restaurangen, klubben öppnande och konsertbesökarna började strömma in. Vi satt vid ett bord närmast scenen men bestämde oss för att passa på att gå fram till scenen för att testa kameran, eftersom att vi skulle filma och ville att det skulle bli bra. När vi var klara med det hade vårt bord tyvärr blivit upptaget, så vi bestämde oss för att sätta oss på den enda lediga sittplatsen - scenkanten. Ganska snart kom det en tjej och satte sig bredvid oss. Hon hette Johanna och hade kommit från Stockholm. Hon berättade att hon hade börjat lyssna på Markus i år och åkt runt på flera konserter under sommaren och bl.a. såg Markus på Slussens Pensionat på Orust och Allsång på Skansen. Lite senare kom Mimmi och Ivan, två syskon som hade kommit från Stockholm respektive Lund. Konserten med Markus i Hultsfred var en present från Mimmi till Ivan. Med alla dessa trevliga Krunisar gick tiden väldigt fort och plötsligt blev klockan 11. Vi skymtade Markus med Joel längst bak vid ingången. Han hade på sig sin vinröda kavaj, troligtvis samma som från Elle-galan dagen innan. Dock såg det ut som att han glömt något, och när han kom tillbaka igen hade han bytt kläder. Ungefär kvart över 11 steg han upp på scenen och blev högtidligt mottagen av 350 besökare på slutsålda Hotell Huligen i Hultsfred.

 

 

Utomhus träffade vi Mimmi och Ivan igen. Mimmi tyckte att vi måste få våra skivor signerade och hon sa att hon kände någon som jobbade hotellet och att hon skulle kolla om de visste ifall han skulle stanna eller inte. Hon och Ivan gick in i hotellet igen och efter en stund kom de utspringande och sa att vi skulle följa med dem och vi sprang upp med dem till festvånigen. De tog med oss bakom scenen (vi hade ingen aning om vart vi var påväg) och där satt Markus och Joel. Mimmi och Ivan hade visst bara gått in bakom scenen och funnit Markus där. Mimmi hade berättat att vi var där och frågade om hon fick hämta oss. Markus svarade att javisst, självklart gick det bra om det bara var vi. Vi kom in och Mattias glasögon hade immat igen och han försökte uppgivet se Markus i mörkret. Markus tyckte det var roligt att vi hade hittat till Hultsfred och signerade våra popreliker. Mattias frågade Markus, på begäran av Alina (Rysslands största Krunis), om Markus kommer göra fler konserter i år och fick svaret "Way Out West eventuellt." Efter lite snack om intervjun och annat samt fotograferande sa vi hejdå och tackade för allt.

 

 

Bakom oss var några andra fans, osäkert hur många, som också hade kommit in bakom scenen. Troligtvis hade de sett oss när vi följde med Mimmi över scenen och kommit efter. Vi tänkte inte på det så mycket då, trodde att det kanske var meningen att alla skulle gå dit. När Mimmi sedan berättade hur det var så fick vi dåligt samvete, men vi hade ju ingen aning om vart vi var påväg eller varför så vi hade inte kunnat göra så mycket åt saken heller. Vi menade ju absolut inte att störa honom, vi ville bara få våra skivor signerade och hinna säga hejdå. Lite senare kom Markus faktiskt ut och hängde i festvåningen, men det flockades verkligen människor runt omkring honom (mestadels tjejer som tidigare hade stått och bedyrat sin kärlek framför scenen). Eftersom vi tycker att Markus behöver få lite eget space och inte vill tränga oss på honom hela tiden drog vi upp till Mimmis och Ivans rum, drack boxvin, lyssnade på Markus och pratade om kvällen och hans musik istället. Lite fuldans på dansgolvet hanns även med innan vi hamnade på en efterfest i hotellkorridoren.

 

Vi återvände till våra hotellrum för några timmars sömn 03:30 eftersom ingenting är vettigt då. Vi vaknade lagom till hotellfrukosten och satt där länge för att fördriva tid innan tåget gick. Markus sågs inte till, däremot kom Joel efter ett tag och åt frukost. Vi visste att Markus bodde på hotellet och ville säga hejdå till honom innan han åkte iväg. Men vi visste ju inte när det kunde vara, även om vi såg Joel lasta in saker i bilen när vi betalade i receptionen. Därför gick vi och promenerade runt Hultsfreds centrum. Det gick väldigt snabbt, det är ju ett minimalt samhälle. Mattias började dock frysa och ville hämta vantar, mössa och halsduk. Precis när Mattias gick upp på sitt rum för att hämta extra ytterkläder så kommer Markus och Joel gående nerför trappan till receptionen, där Annie sitter och väntar. Annie tittar förvånat upp och Joel säger hej, varpå Annie svarar "hej", samtidigt som hon försöker ringa Mattias. Sedan hoppar dom in i en vit KIA och åker iväg.

 

Vårt tåg avgick 12.04 men vi råkade tillsammans med Mimmi ta fel tåg och åkte därmed åt fel håll, mot Kalmar istället för Linköping. Vi hoppade av i Berga där vi fick vänta i en timme på nästa tåg. Väl framme i Linköping var det en timma kvar som vi dödade genom att äta på Järnvägscaféet. På bussen tillbaks till Uppsala och Stefansgatan var vi båda trötta men sorgfria.

 

 

 

 

 

 

För mer om konserten och bilder:

 

http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/51039/1/69

 

http://www.barometern.se/noje_o_kultur/krunegard-hade-garna-fatt-bli-annu-intimare%283603071%29.gm

(Mattias syns på sista bilden)

 

http://www.livenews.se/2013/01/krunegard-pa-hotell-hulingen/

(Finaste bilderna)