VIdeo till Du Stör Dig Hårt På Mig
Nu är videon till Du Stör Dig Hårt På Mig äntligen här!
Markus egna ord om videon på Facebook:
"THE VIDEO
Jag gillar inte videos, det är dyrt eller man utnyttjar vänner o tjänster eller så vill regissören förverkliga sin dröm om svartvit triangel film på en polsk leråker och plötsligt står man där o apar sig i obekväma kläder. O det är alltid bråttom. Men!
det finns undantag o jag har lovat mig själv att f o m nu bara göra undantag, här har ni det bästa undantaget till video, en resa, en sjuk resa som blivit en perfekt avbild av låtens innebörd som väll kan brytas ner till känslan av nånting som är STÖRIGT FÖRFÖRISKT
Resan i korta drag:
Vi hyrde en RV, en husbil, precis som den i Breaking bad med kök o sovrum osv. Efter att ha köpt det vi behövde på Los Angeles största loppmarknad, jättemorötter i frigolit, football Jerseys mm, åkte vi ner mot ”Salton sea” en sjö som amerikanerna kallar hav. Vattensamlingen är ett resultat av en brusten damm på 50 talet. Amerikanerna blev glada o byggde raskt upp hotell, pirer, restauranger, allt som utgör en resort, fiskare flyttade in, idyllen var fullbordad. ¨
Eftersom dammen/sjön/havet saknar tillflöden började den snart ”dö”, alltså salthalten
ökade o det blev mer o mer likt döda havet. turismen o fiskarna dog.
Vi anlände Bombay beach, som orten om 500 heter, efter skymning. Känslan var att det nog var smart att rulla in obemärkt men vår enorma otympliga farkost var allt annat än diskret. i gruset sprang inavlade katter, dom skyltar som inte ramlat var sneda, en aspackad gubbe dök plötsligt upp framför strålkastarna o undrade om vi ville ha en öl, det ville vi inte, vi ville fly.
Efter att ha fegat ur en stund gick vi in genom den dörr där fyllot kommit ut från. Rummet med mörklagda rutor visade sig vara en helt venliga bar med snälla ovanliga människor, Bartendern som var från Wisconsin visste inte om det fanns en camping men han tipsade om en brittisk tant som kunde hjälpa oss. Tanten o hennes man visade sig vara värsta hjärtana, vi fick bo i ett av deras 3 hus, det som låg mellan avenue E och F, ett mobilehome som utvändigt såg skit ut men var inrett likt ett sjörövarskepp, skeppsratt på väggen o hängmattor tvärs över rummen. det gamla
paret jag glömt namnet på berättade sin o Bombay beach historia. Sedan turisterna o
fiskarna försvunnit hade ett kraftbolag köpt sjön, byggt vallar runt för att förhindrat båtar o bad, köpt alla mark runt byn, köpt pirerna o rivit dom, dom köpte alla hus dom kunde komma över i byn bara för att riva dom oxå, syftet var och är att bli av med allt liv i stan så dom kan riva rubbet o bygga en powerplant till, det var nått med energirik mark, jordvärme, vatten i öknen, såna saker, stora pengar helt enkelt.
Myndigheterna var på elbolagets sida o pestade invånarna med regler o byråkrati,
renoverade nån t.ex. fasaden fick dom böter ingen Bombay beach invånare hade råd att betala. Jag skrev det i dåtid men det är nutid, ni fattar, otäckt.
Efter en natt i denna skruttiga, hjärtliga oas diskade vi o åkte vidare.
Först bara rader av vindkraftverk i öknen sen började en o annan släntrande hippie dyka upp. Vi tog av på en grus/sandväg, porslinet bak i vår RV:n (vad det nu står för) skallrade höööögt o jag tänkte på engångstallrikar. Vi åkte Genom Slab city, Kaliforniens Kristiania, utspridda husvagnar o ockuperade bunkrar,en flicka med en docka, en mamma utan tänder. Mitt i detta ligger Salvation mountain, ett färgglatt berg tillägnat Jesus o kristus, love is all. I kontrast till all sand är det en rätt imponerande syn, ett polkagrisrandigt berg. det var en farbror vid namn Leonard Knight som fick för sig att hälla mkt cement över en klippa o måla det, hans måleri o bygg-teknik krävde stora mängder vatten men Leonard hade ingen bil utan cyklade 4 mil enkel resa för att hämta vatten, han bodde i sin personbil o trodde på gud, en ofarlig ensamvarg, nåt sånt.
När jag slog upp dörren för o gå ut o beskåda mästerverket bländades jag av solen o en motordriven karavan om 50 danska elitsoldater som tyckte dom var coola o var det oxå. gänget såg ut som sandpeople eller nåt ur Mad Max, dom tränade på krig.
Vi filmade färdigt, glömde att dricka vatten o skulle precis åka när en dune buggy, en
trimmad bubbla med tarmar av avgasrör istället för baklucka, körde upp o tutade. Jag har förstått att amerikaner är öppna av naturen o tyckte inte det var så konstigt att mannen i cowboyhatt som hette John undrade om vi ville skjuta. Få av oss hade skjutit o eftersom låten vi gjorde video till innehåller en textrad med ordet cowboy tyckte vi det passade bra att panga lite.
Så där stod vi snart på en skjutbana med en främmande man, ”shooting is very simple,
just load, pull the trigger and shoot”, Johns säkerhets föreskrifter var knappa men hans vapenintresse enormt. Han gick inte att få stopp på. Vi började med nåt som liknar en luftpistol, sen var det Magnum med kulor som expanderar vid träff för maximal skada, ”this is what I have at home incase”, musköter från 1830 som man laddar med svartkrut ur kruthorn o petar ner kulan i en våt trasa med en lång pinne, som på film, som i nord & syd. sen var det pumphagel från andra världskriget, till slut lyckades vi tygla vår artighet,
- Sorry John We really have to leave
- no worries I´ll come with you folks.
”fair enough, vi bjuder den gulliga gubben på lunch som tack eftersom han vägrar ta emot allmosor”.
Staden vi åkte in heter Niland o ser ut som skit, alltså utbränd trasig med grava
drogproblem. Dinern var klassisk, skitfin, maten var ok, John visade sig vara allt annat än skitfin och ok.
Han tog en tugga på sin burrito sen satte han igång.
John var uppvuxen i NY, han kom till Niland 1988 med sitt jobb på samma kraftbolag som sakta ströp livet för våra vänner i Bombay beach, för 3 år sen hade han blivit sol o vårad av sin fru som oxå retade honom för hans enorma kön, varför han inte kunde fullborda äktenskapet, det var nåt om Nigeria brev o rättegång.
Så långt var det begripligt, konstigt men begripligt energitvisten var inte hans fel o
förhållandet en sorglig historia men John var just started.
Frun som gick under namnet lady Cynthia hade 7 pass, jobbade för the seacret service o var 57:e i raden att ärva den brittiska tronen men p g a afrikanskt blod långt bak i släktleden höll hovet henne hemlig.
- do you know what a hybrid is?
en hybrid visade sig vara blod kött o demon istället för blod, kött o ande. Cynthia var en hybrid o i Niland kryllade det av dom. John hade frågat gud o fått svar, hans öde var att sprida denna kunskap i detta gudsförgätna landskap, att gud skickat honom just hit visade sig inte vara någon slump, Niland var mkt speciellt.
Vi fick veta att om man vänder upp o ner på kartan över mellanöstern o lägger den över regionen vi var i passade allt perfekt, Salt&Sea var döda havet, Salvation mountain, berget Sinai o Niland Jerusalem, John var utsänd för att rädda denna plats på jorden som var besatt av satan, hans metod var att lära folk skjuta o sedan varna dom för Kineserna som i en dröm hade invaderat Niland, Kineserna kom inte med flyg, inte med båt, dom kom med tåg, John hann förklara vad han tyckte om homosexualitet o aborter innan alla hade droppat av-
Olustiga for vi vidare genom öknen, det lät förskräckligt om porslinet, Helli spydde
ohämmat, solen höll på att gå ner, filma utan lampor skulle snart vara för sent, ingen ville vara i öknen längre, hippies o kristna Tea party galningar var inte roligt längre. i sista andetaget hittade vi en plats med bra stämning, öken i solnedgång, mkt fint. Vi filmade dans o lustspel. behagligt slutkörda åt vi bönor i en ring utanför bussen.
- han är död
- vem då
- det står här, han som gjorde berget dog idag. Leonard hade dött precis när vi höll på o filmade i innanmätet av hans livsverk, kl 13:40, under scenen där Sandra bär Kaninmask, det kanske inte låter som så mkt men tänkt efter själv, när satt du senast i Elvis bil när han dog, när stod du på nåns polkagris randiga levnadsöde när den dog.
under tystnad begrundade alla detta hissnande faktum, ingen sa nåt men dom senaste dagarna vansinne o fullmånen gav säkert alla samma övernaturliga känsla, samma känsla av overklig kontakt med Leonard o öknen.
Natten blev hallucinogen o sömnlöst.
dagen efter drack vi dadel milkshake, filmade på vad som visade sig vara en död
gängmedlems grav, tillsagda av en hårding i bandana o rädda för bloods hämnd gasade vi till trippens slut.
Så såg det ut, det bästa undantaget från regeln."
Jag gillar inte videos, det är dyrt eller man utnyttjar vänner o tjänster eller så vill regissören förverkliga sin dröm om svartvit triangel film på en polsk leråker och plötsligt står man där o apar sig i obekväma kläder. O det är alltid bråttom. Men!
det finns undantag o jag har lovat mig själv att f o m nu bara göra undantag, här har ni det bästa undantaget till video, en resa, en sjuk resa som blivit en perfekt avbild av låtens innebörd som väll kan brytas ner till känslan av nånting som är STÖRIGT FÖRFÖRISKT
Resan i korta drag:
Vi hyrde en RV, en husbil, precis som den i Breaking bad med kök o sovrum osv. Efter att ha köpt det vi behövde på Los Angeles största loppmarknad, jättemorötter i frigolit, football Jerseys mm, åkte vi ner mot ”Salton sea” en sjö som amerikanerna kallar hav. Vattensamlingen är ett resultat av en brusten damm på 50 talet. Amerikanerna blev glada o byggde raskt upp hotell, pirer, restauranger, allt som utgör en resort, fiskare flyttade in, idyllen var fullbordad. ¨
Eftersom dammen/sjön/havet saknar tillflöden började den snart ”dö”, alltså salthalten
ökade o det blev mer o mer likt döda havet. turismen o fiskarna dog.
Vi anlände Bombay beach, som orten om 500 heter, efter skymning. Känslan var att det nog var smart att rulla in obemärkt men vår enorma otympliga farkost var allt annat än diskret. i gruset sprang inavlade katter, dom skyltar som inte ramlat var sneda, en aspackad gubbe dök plötsligt upp framför strålkastarna o undrade om vi ville ha en öl, det ville vi inte, vi ville fly.
Efter att ha fegat ur en stund gick vi in genom den dörr där fyllot kommit ut från. Rummet med mörklagda rutor visade sig vara en helt venliga bar med snälla ovanliga människor, Bartendern som var från Wisconsin visste inte om det fanns en camping men han tipsade om en brittisk tant som kunde hjälpa oss. Tanten o hennes man visade sig vara värsta hjärtana, vi fick bo i ett av deras 3 hus, det som låg mellan avenue E och F, ett mobilehome som utvändigt såg skit ut men var inrett likt ett sjörövarskepp, skeppsratt på väggen o hängmattor tvärs över rummen. det gamla
paret jag glömt namnet på berättade sin o Bombay beach historia. Sedan turisterna o
fiskarna försvunnit hade ett kraftbolag köpt sjön, byggt vallar runt för att förhindrat båtar o bad, köpt alla mark runt byn, köpt pirerna o rivit dom, dom köpte alla hus dom kunde komma över i byn bara för att riva dom oxå, syftet var och är att bli av med allt liv i stan så dom kan riva rubbet o bygga en powerplant till, det var nått med energirik mark, jordvärme, vatten i öknen, såna saker, stora pengar helt enkelt.
Myndigheterna var på elbolagets sida o pestade invånarna med regler o byråkrati,
renoverade nån t.ex. fasaden fick dom böter ingen Bombay beach invånare hade råd att betala. Jag skrev det i dåtid men det är nutid, ni fattar, otäckt.
Efter en natt i denna skruttiga, hjärtliga oas diskade vi o åkte vidare.
Först bara rader av vindkraftverk i öknen sen började en o annan släntrande hippie dyka upp. Vi tog av på en grus/sandväg, porslinet bak i vår RV:n (vad det nu står för) skallrade höööögt o jag tänkte på engångstallrikar. Vi åkte Genom Slab city, Kaliforniens Kristiania, utspridda husvagnar o ockuperade bunkrar,en flicka med en docka, en mamma utan tänder. Mitt i detta ligger Salvation mountain, ett färgglatt berg tillägnat Jesus o kristus, love is all. I kontrast till all sand är det en rätt imponerande syn, ett polkagrisrandigt berg. det var en farbror vid namn Leonard Knight som fick för sig att hälla mkt cement över en klippa o måla det, hans måleri o bygg-teknik krävde stora mängder vatten men Leonard hade ingen bil utan cyklade 4 mil enkel resa för att hämta vatten, han bodde i sin personbil o trodde på gud, en ofarlig ensamvarg, nåt sånt.
När jag slog upp dörren för o gå ut o beskåda mästerverket bländades jag av solen o en motordriven karavan om 50 danska elitsoldater som tyckte dom var coola o var det oxå. gänget såg ut som sandpeople eller nåt ur Mad Max, dom tränade på krig.
Vi filmade färdigt, glömde att dricka vatten o skulle precis åka när en dune buggy, en
trimmad bubbla med tarmar av avgasrör istället för baklucka, körde upp o tutade. Jag har förstått att amerikaner är öppna av naturen o tyckte inte det var så konstigt att mannen i cowboyhatt som hette John undrade om vi ville skjuta. Få av oss hade skjutit o eftersom låten vi gjorde video till innehåller en textrad med ordet cowboy tyckte vi det passade bra att panga lite.
Så där stod vi snart på en skjutbana med en främmande man, ”shooting is very simple,
just load, pull the trigger and shoot”, Johns säkerhets föreskrifter var knappa men hans vapenintresse enormt. Han gick inte att få stopp på. Vi började med nåt som liknar en luftpistol, sen var det Magnum med kulor som expanderar vid träff för maximal skada, ”this is what I have at home incase”, musköter från 1830 som man laddar med svartkrut ur kruthorn o petar ner kulan i en våt trasa med en lång pinne, som på film, som i nord & syd. sen var det pumphagel från andra världskriget, till slut lyckades vi tygla vår artighet,
- Sorry John We really have to leave
- no worries I´ll come with you folks.
”fair enough, vi bjuder den gulliga gubben på lunch som tack eftersom han vägrar ta emot allmosor”.
Staden vi åkte in heter Niland o ser ut som skit, alltså utbränd trasig med grava
drogproblem. Dinern var klassisk, skitfin, maten var ok, John visade sig vara allt annat än skitfin och ok.
Han tog en tugga på sin burrito sen satte han igång.
John var uppvuxen i NY, han kom till Niland 1988 med sitt jobb på samma kraftbolag som sakta ströp livet för våra vänner i Bombay beach, för 3 år sen hade han blivit sol o vårad av sin fru som oxå retade honom för hans enorma kön, varför han inte kunde fullborda äktenskapet, det var nåt om Nigeria brev o rättegång.
Så långt var det begripligt, konstigt men begripligt energitvisten var inte hans fel o
förhållandet en sorglig historia men John var just started.
Frun som gick under namnet lady Cynthia hade 7 pass, jobbade för the seacret service o var 57:e i raden att ärva den brittiska tronen men p g a afrikanskt blod långt bak i släktleden höll hovet henne hemlig.
- do you know what a hybrid is?
en hybrid visade sig vara blod kött o demon istället för blod, kött o ande. Cynthia var en hybrid o i Niland kryllade det av dom. John hade frågat gud o fått svar, hans öde var att sprida denna kunskap i detta gudsförgätna landskap, att gud skickat honom just hit visade sig inte vara någon slump, Niland var mkt speciellt.
Vi fick veta att om man vänder upp o ner på kartan över mellanöstern o lägger den över regionen vi var i passade allt perfekt, Salt&Sea var döda havet, Salvation mountain, berget Sinai o Niland Jerusalem, John var utsänd för att rädda denna plats på jorden som var besatt av satan, hans metod var att lära folk skjuta o sedan varna dom för Kineserna som i en dröm hade invaderat Niland, Kineserna kom inte med flyg, inte med båt, dom kom med tåg, John hann förklara vad han tyckte om homosexualitet o aborter innan alla hade droppat av-
Olustiga for vi vidare genom öknen, det lät förskräckligt om porslinet, Helli spydde
ohämmat, solen höll på att gå ner, filma utan lampor skulle snart vara för sent, ingen ville vara i öknen längre, hippies o kristna Tea party galningar var inte roligt längre. i sista andetaget hittade vi en plats med bra stämning, öken i solnedgång, mkt fint. Vi filmade dans o lustspel. behagligt slutkörda åt vi bönor i en ring utanför bussen.
- han är död
- vem då
- det står här, han som gjorde berget dog idag. Leonard hade dött precis när vi höll på o filmade i innanmätet av hans livsverk, kl 13:40, under scenen där Sandra bär Kaninmask, det kanske inte låter som så mkt men tänkt efter själv, när satt du senast i Elvis bil när han dog, när stod du på nåns polkagris randiga levnadsöde när den dog.
under tystnad begrundade alla detta hissnande faktum, ingen sa nåt men dom senaste dagarna vansinne o fullmånen gav säkert alla samma övernaturliga känsla, samma känsla av overklig kontakt med Leonard o öknen.
Natten blev hallucinogen o sömnlöst.
dagen efter drack vi dadel milkshake, filmade på vad som visade sig vara en död
gängmedlems grav, tillsagda av en hårding i bandana o rädda för bloods hämnd gasade vi till trippens slut.
Så såg det ut, det bästa undantaget från regeln."
Kommentarer
Trackback
