Vid åtta-snåret började dagen med en snabb frukost innan vi begav oss mot centralstationen. Tanken var att vi skulle möta upp en reporter från p3 på Västerbron vid 10-11 men han ringde upp oss och frågade om det gick bra att träffas kl 13 istället, vilket funkade för oss eftersom vi kunde sysselsätta oss med annat under tiden. Vi dumpade vi våra saker och fortsatte sedan färden mot Slussen, för att se Katarinahissen och skeppsbrokajen, lyssnandes på Sthlm Skyline. Då fick vi även ett samtal om att intervjun skulle skjutas upp ytterligare en halvtimme eftersom Markus blev sen till sin intervju, som skulle vara innan våran.

 

Efter att vi kände oss "färdiga" med Slussen drog vi vidare till Hornstull, där vi satte oss på ett vegetariskt café och väntade innan intervjun som alltså skulle ske på Västerbron. Halv två mötte vi upp reportern, Niklas, och gick mot Västerbron. Det var en skum känsla att vara där, lite overkligt nästan. Vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss av intervjun eller Västerbron men det var verkligen speciellt när vi stod där på mitten av bron, vid kärlekslåsen. Vi började intervjun med att lyssna på Västerbron. Sedan fick vi frågor om allt möjligt, om vår syn på Västerbron, vad som gör Markus speciell, om paralleller mellan att vara ett fan och att vara troende och om våra förhoppningar inför kvällen. Vi bestämde även att vi skulle träffas i kön senare samt efter konserten. Därefter åkte vi mot Cirkus och mot Markus.

 

När vi kom till Cirkus fanns redan ett tjugo-tal personer i kön och vi blev tilldelade nummer 26 respektive 27. Inifrån hördes soundchecken och vi fick en uppfattning om vilka låtar som skulle spelas av Laakso och Hets!, däremot hörde vi inga Markus-låtar. Klockan var ungefär 15 och det hade börjat bli lite kyligt utomhus. I kön träffade vi två killar från Örebro som vi pratade med en del om allt mellan Long beach och Mänsklig värme. Det fick tiden att gå mycket fortare och plötsligt var den redan 17, då fick man komma in i entrén. Det var skönt att komma in i värmen! Vi gick till merchen och köpte några skivor var.

 

Vid sju-tiden fick man hänga av sig ytterkläderna och sedan köade vi utanför dörren till insläppet. Stämningen där var ganska hätskt, ärligt talat, där de som köat längst försökte ställa alla i ordning efter vilket nummer man fick. Då de inte hållt kösystemet strikt uppstod problem eftersom vissa saknade nummer och inte visste att det fanns de som faktiskt hade nummer. Några personer i kön började då skrika på andra personer som de ansåg skulle stå bakom dem. Detta var inte något som drabbade oss eftersom vi hade våra könummer, men vi tyckte ändå att det var väldigt trist att man inte kunde lösa saker på ett trevligt och moget sätt.

  

Niklas kom och intervjuade oss om hur det hade gått att köa, om vår nervositet och lite andra saker, sedan var det dags för insläpp och vi skyndade oss in. Vi fick bra platser, vid stängslet mellan mikrofonen och keyboarden, där vi brukar stå och trivs bäst. Vad som sedan utspelade sig har det skrivits otaliga spaltmeter om, så vi väljer att skriva om kvällens highlights istället. Vi var båda (såklart) mest nöjda med att få höra Laakso och Hets!, favoritlåtarna med Laakso var The death of us (Mattias) och Always Inviting Trouble (Annie). Neråt bakåt var vår favorit med Hets!. Kul att höra Mänsklig värme-låtarna igen, även om setlisten var densamma som i Norrköping.

 

Det bästa med kvällen var väl dock egentligen Markus. Han var verkligen i sitt esse och briljerade med alla tre konstellationer och han har nog aldrig känts mer levande än 11/11. När han höll sitt brandtal till Korallreven och vintergatan var det med en sådan glöd och ett sådant engagemang att man rycktes med fullständigt. Det här var dagen då allt var perfekt. Och Markus såg ut att trivas så himla bra, när publiken överöste honom med all den kärlek som han förtjänar.

 

Konserten avslutades med vackra Stjärnfallet och långt efter att Markus själv lämnat scenen fortsatte publiken att sjunga låten, till och med bandet hade hunnit gå av scenen när de sista tonerna av refrängen fyllde Cirkus. Kvar stod vi vid stängslet och försökte smälta allt som just hade hänt framför våra ögon. Minst fem minuter stod vi så, och lokalen hann tömmas på de övriga 1748 människorna under tiden. Plötsligt mindes vi att vi lovat Niklas att han skulle få intervjua oss efter konserten så vi gick till baren, där vi stämt träff. Istället för att fråga om vad det bästa med konserten var, så frågade han vad det sämsta var. Vi var entydigt överens - vi ville ha mer Laakso. Att tänka tanken på att något var "dåligt" var egentligen ganska bisarrt för oss, för det var ju verkligen så fantastiskt alltihop. Men mer av allt det goda är ju aldrig fel.

 

När vi kom till den långa skivsigneringskön var vi sist av alla. Vi kände oss lite stressade eftersom vi skulle åka tåg till Uppsala och var rädda att vi inte skulle hinna med signeringen. Det gjorde vi dock och snackade lite med Markus när vi kom fram. Mattias berättade att det var vi som hade blivit intervjuade på Västerbron och Markus tyckte det var roligt eftersom vi har varit med ett tag nu. Mattias fick Lev som en gris dö som en hund och High drama EP signerade och Annie fick Västerbron, High drama EP och My gods signerade. Markus tyckte det var särskilt roligt att hon ville ha baksidan på Västerbron och insidan av High drama signerade och att dom bilderna var roliga. Innan vi var tvungna att skynda oss mot tåget hojtade Markus "Vi ses i Uppsala!"