Direkt efter Markus spelning på Musikplats Stockholm drog vi tillbaka till Uppsala och gick genast mot Katalin. Klockan var halv tre och det var minst sagt öde utanför lokalen. Vid tre-tiden anlände Markus och hans crew, efter oss det vill säga. Efter ett tag gick han in och vi stod kvar utanför ett tag, innan vi också gick och satte oss inne på Katalin. Vi väntade länge, insläppet var inte förrän 19, trots att det stod 18 på biljetterna. Eftersom vi var först i kön kunde vi välja vilken plats som helst och placerade oss lite till vänster om micken, den bästa platsen enligt oss. Sedan började väntan - igen. Det lustiga med den här dagen är att vi väntade nästan hela tiden men i efterhand känns det som att allt gick så snabbt.

 

Ekelund entrade scenen efter åtta, när han började var det fortfarande relativt glest bland publiken, men det fylldes på allt eftersom tiden gick. Ekelund gjorde en riktigt bra spelning, enligt oss var denna gång bättre än i Norrköping och han hade en sådan energi i allt han gjorde. Han spelade även en låt som tydligen släpps som singel nu på måndag. Det enda som kändes bittert var att han hade signering en kvart efter att han spelat - men då kunde vi inte gå dit eftersom vi skulle se Markus. Det resulterade i att Mattias fortfarande har en osignerad vinyl. Men vad gör man inte för poppen?

 

När Ekelund lämnat scenen började nervositeten att tillta ordentligt. Snart skulle ju Markus komma! Lokalen var till synes full av förväntansfulla människor. Riktigt kul att han har så många fans även i Uppsala! När Markus kom ut möttes han av ett hav av applåder. Dessa avtog inte direkt när han berättade att det var skönt att vara tillbaka i sin hemstad, Uppsala. I ärligthetens namn tror vi inte att han ser Uppsala som sin hemstad men vem bryr sig? Han vet vad vi som publik vill ha och ger oss det (och mycket mer). Han har tydligen läst på Viks Folkhögskola, oklart vad, där han blev kär i tjejerna som lärde sig att måla. Han brukade vara ute och promenera vid Mälaren eller något annat bräckt vatten och hamnade på Sörmlandsleden.

 

Innan Markus spelade Vi dansar bättre utan kläder pratade han om Stefansgatan där det bodde ett hippiekollektiv och att han också ville vara en hippie då. Stefansgatan besökte vi för övrigt för några månader sedan för att se var han hängde under tiden som Uppsalabo, det fanns typ tre hus på den gatan och inget såg ut som ett kollektivboende, men skenet bedrar alltså.

 

Mitt i Korallreven under sitt tal berättade han om sina två smarta saker han kommit på: att mänsklig värme är botemedlet mot allt och att ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Han lämnade scenen efter att i vanlig ordning ha vält omkull stativet och skapat ett mindre kaos bakom sig med trasiga glas, omkullvälta flaskor, ett liggande stativ och en scenarbetare som lönlöst försökte minimera skadan. Efter att publiken ropat ut honom igen kom han upp på scenen och pratade om sin mamma och beskrev henne som ifrågasättande men att hon ändå höll med om att: "ibland gör man rätt, ibland gör man fel", som han uttalade med finsk brytning.

 

Stjärnfallet var lika vacker som alltid. Dandy & Dandy

 

 

Efter konserten hade Markus skivsignering. Mattias fick två affischer signerade, Mänsklig värme och Prinsen av peking. Markus sa att han inte hade peking-affischen. Mattias frågade om Serandes skulle komma tillbaka till Velvet (V-dala nation) så de kunde hänga backstage igen och fick som svar att Markus kanske kommer dit och kör solo istället och att det fortfarande är osäkert om det blir en till skiva med Laakso.  Mattias tackade för det gågna året med Mänsklig Värme-skivan och turnéerna och tog farväl och fick en avskedskram av Markus.

 

Annie fick möjlighet till ett lite längre samtal med Markus. Det började med att hon fick signerat fem olika skivor, det var Aussie Girl, Mänsklig Värme, I miss you, I'm pregnant, Mother, am I good looking? samt Mämmilä Rock. Markus tyckte det var kul att hon ville få dem signerade och kommenterade Aussie girl med "visst är det här ett snyggt skivomslag?", vilket Annie höll med om. Han berättade även historien bakom hur omslaget blev till och sa; "det här som är utanpå.. det var egentligen typ ett misstag. Jag hade spillt något och så kletade jag bara ut det lite kul och så blev det så snyggt att det fick vara med på omslaget." Annie undrade varför han inte kört Åh Uppsala, vi hade ju väntat på den. Markus höll med om att han borde ha kört den när han faktiskt nu var i Uppsala men sa även att han börjar ha en hel del låtar nu, så att det är svårt att få med alla. Men han skulle försöka få med den till nästa gång. Nu hade vi stått där ett bra tag, men Markus verkade verkligen inte stressad eller ens tänka på ifall det fanns någon bakom oss i kön eller inte. Därför tog Annie tillfället i akt att fråga angående en vinyl som hon gärna vill ha men inte vet hur hon ska få tag på. Markus berättade att det finns väldigt få exemplar av den men berättade hur han trodde att hon skulle kunna få tag på den. Så sa Annie också hejdå och Markus tackade oss för att vi hade kommit och tyckte det var roligt att vi hade varit med hela dagen.

 

Så promenerade vi hem genom Uppsalanatten, med Markus vattenflaska och plektrum tryggt nerpackade i mänsklig värme-tygpåsen. Ännu ett minne för livet.